Biomassa

Agneta Sjödin bad TV 4 om att få jobba med Gunde Svan igen
En chockad Agneta Sjödin röstades ur ”Let’s dance”.

Då vädjade hon till TV4:

– Jag bad om att göra ”Fångarna på fortet” igen med Gunde, berättar hon för Nöjesbladet.

– Så här ser hon ut i bak, och så här framifrån.

Gunde Svan, 48, lyfter upp Agneta Sjödin, 43, i luften, vrider och vänder på hennes kropp.

– Gunde är min favorit. Jag kan slappna av, jag kan ha roligt. Vi är som syskon, säger Agneta.

Fick blodad tand
Programledarparet står på Sjödins gräsmatta i Nacka utanför Stockholm, iklädda ”Fångarna på fortet”-munderingen.

– Vi levde i de här kläderna på fortet, säger Agneta.

I kväll gör tv-klassikern ”Fångarna på fortet” comeback.

Inspelningarna på Fort Boyard i Frankrike avslutades i mitten på sommaren.

Gunde Svan och Agneta Sjödin ledde med stor framgång programmet tillsammans under 90-talet.

Tanken på en comeback föddes igen i vintras efter att Agneta Sjödin röstats ut ur ”Let’s dance”.

Innan danstävlingen hade hon haft en längre paus från tv-rutan.

Men nu fick hon blodad tand.

Vill återuppleva glädjen
Efter utslagningen vädjade hon till TV4 att få jobba med parhästen Gunde Svan igen.

– Jag ville göra något kul och bad TV4 om att få göra ”Fångarna på fortet”, berättar Agneta.

– Vi hade otroligt roligt då och jag ville återuppleva det. Och vara med Gunde. Plus att jag skulle få lön, så det fanns ingenting som talade emot, fortsätter hon.

Bitande kyla på fortet
TV4 skrev på kontraktet för nya säsonger. Gunde Svan likaså.

– Jag tyckte det var så roligt förra gången, och det kunde inte bli sämre. Vi har haft ytterst sporadiskt kontakt genom åren, men när vi träffas igen känns det som om jag träffar min syster, säger Gunde Svan.

Inspelningarna drog igång i början av sommaren.

Tillsammans kämpade de sig igenom tolvtimmarsdagar på fortet, och spelade in två avsnitt per dag. I oväntad kyla.

Agneta tittar ner på sina korta shorts.

– Det var riktigt kallt och blåsigt. Jag gick runt och spände mig så mycket att jag fick en inflammation i egna axeln, säger Agneta Sjödin.

Ser fram emot mer
– Jag tyckte riktigt synd om Agneta, det var det kallaste året någonsin. Jag var fullt påklädd och frös ändå, säger Gunde Svan.

Hon ser redan fram emot nya inspelningar med Gunde.

– Nu vill jag bara spela in ”Gladiatorerna” (som de ledde tillsammans från 2000, red. anm.) och sedan tillbaka till fortet. Det har jag redan framfört till TV4. Jag vill jobba med Gunde, säger Agneta.

Gunde, han nickar.

Trettio år efter deras High School-examen, möts fem goda vänner upp för att fira nationaldagen ihop. Allt kan hända, och det gör det också.

Skådespelaren kritisk efter framträdandet: Det här är en bagatell
För de flesta är det en dröm att vara med i ”Allsång på Skansen” i SVT.

Inte för Thorsten Flinck.

Efter sändningen sågade han programmet.

– Det här är en bagatell, säger han till Nöjesbladet.

Det började med att Thorsten Flinck, 49, ville ha med skönsjungaren Christer Sjögren, 60, i inspelningarna av Strindbergs ”Fadren” i TV4.

I går tog samarbetet dem hela vägen till ”Allsång på Skansen” och Sollidenscenen.

Men efter sändningen totalsågade Thorsten Flinck programmet.

– Det här är en bagatell. Jag har inget större behov av det här, jag tycker att livet är så kort att jag vill göra några mer djuplodande saker än bagateller, säger han till Nöjesbladet.

Tappade texten
Det var Thorsten Flincks debut i programmet. När han tillsammans med Christer Sjögren sjöng ”Tusen bitar” tappade han för en stund bort texten.

– Då fick jag regissera orkestern och det hade jag ju aldrig kunnat hoppas på så då blev jag dubbelt glad, säger han.

Backstage menade Thorsten Flinck att han var trött och också att det var för mycket intryck att ta in.

– Det är lite för mycket människor här och lätt att förlora sig själv här, säger han.

Vad menar du?

– Det är för mycket intryck, jag arbetar ensam med en monolog som heter ”Gertrud” och har premiär 4 september. Det är jag och mina fisar liksom så det här blev lite chockartat, säger han.

Men Christer Sjögren håller inte med sin duettpartner om att ”Allsång på Skansen” är en ”bagatell”.

– Nä, jag ser inget som bagateller jag. Det är ju en födkrok. Gör man bra i från sig i de rätta forumen så lyfter det, eller så håller man sig där. Jag kan inte se lätt på såna saker. Det gjorde jag inte när jag var ung heller. Det sunda bondförnuftet sa ”ta

vara på det här, slarva inte bort det nu för fan”. Så har jag tänkt. Det kanske är en liten del i att det har gått rätt hyfsat också om man säger så.

”Fokus på glädje”
Gunilla Nilars, projektledare för programmet, blir förvånad när hon får höra Thorsten Flincks kommentar.

– Det är inget han sagt till mig, tvärtom har de varit väldigt glada för att vara här, jag vet inte varför han säger så. Men självklart, det här är ett underhållningsprogram som aldrig gett sig ut att vara något djupt kulturprogram. Det vi vill med allsången är att behålla folks sångarglädje och att man lär sig visor från förr och nu, säger hon.

Nöjesbladet pratar om ”Starcraft 2” med Blizzards art director Samwise Didier
Bilden av en redneck träder fram på näthinnan. Motoriserad stridsdräkt. Fet cigarr i mungipan.

För de flesta är Blizzards stil kanske lika med ”World of Warcraft”. Men ”Starcrafts” universum är lite skitigare, lite vuxnare och minst lika oförglömligt.

Välkommen tillbaka till rymden.

Mannen bakom ”Starcrafts” – och för den delen hela Blizzards – visuella stil började sin karriär med att rita bilder av Conan Barbaren på väggarna på den biograf där han slog ihjäl dagarna innan han började på Blizzard under tidigt 90-tal.

– Jag har alltid varit ett stort fan av serietidningar och superhjältar, berättar Blizzards art

director Samwise Didier för Nöjesbladet. Där allting är lite större, lite mer färgstarkt. Ingen har någonsin hört talas om en ”vanlig” superhjälte. När vi gjorde vårt första strategispel ”Warcraft” insåg vi att allt såg lite mindre distinkt ut från ovan och att det inte var särskilt roligt att använda en realistisk stil. Redan i uppföljaren och senare i ”Starcraft” tog vi ut svängarna ordentligt. Karaktärerna blev större och färgerna starkare. 3D på den tiden var inte så lätt och ljussättning var svårt. Vi hade en väldigt begränsad palett så vi ville att varje färg verkligen skulle räknas.

Men det var inte bara för den distinkta stil som Blizzard gjort sig kända för som ”Starcraft” kom att bli världens mest spelade realtidsstrategispel. Aldrig tidigare hade tre så spelmässigt unika och välbalanserade sidor – Zerg, Protoss och Terran – trätt fram i ett strategispel.

Framför allt sydkoreanerna föll pladask. Spelet grep tag i ett land i lågkonjunktur där människor precis hade upptäckt internetcaféerna som naturliga samlingspunkter. Snart började folk samlas, spela mot varandra och diskutera strategier. ”Starcraft” blev nationalsport i Sydkorea och kablades snart ut över nationen på bästa sändningstid.

Vilken rulle får det att vända sig i magen på dig?
Nyligen lanserades ”The human centipede” som världens äckligaste film.

Frågan är om den slår alla de andra äckelrullarna där ute.

”The human centipede”, som visades på Stockholm Filmfestival i våras, påstods vara världens äckligaste film. ”Skräckfilmen” handlar om en galen kirurg i full färd med att skapa en mänsklig tusenfoting med hjälp av en skalpell och lite sytråd.

Filmen har inte gått upp på bio i Sverige än.

Fram tills att den gör det har sajten Lovefilm nu gjort en omröstning bland sina medlemmar för att utse världens genom tiderna äckligaste film.

På första plats hamnade sjuttiotalsfilmen ”Salò” (eller ”The 120 days of Sodom”) som är regisserad av den italienska filmskaparen Pier Paolo Pasolini.

Filmen är baserad på boken ”Sodoms 120 dagar” av Marquis de Sade och innehåller en hel del motbjudande ingredienser som sexuella övergrepp, blod och avföring.

På listan hittar man också skräckisar som ”SAW” och ”Exorcisten” men även filmer som kanske är mer äckliga än skrämmande, som till exempel ”Brakfesten” från 1973.

Vad tycker du?

Vilken är världens äckligaste film?

Perseus, född av en gud men uppfostrad av människan, känner sig hjälplös i sin kamp för att rädda sin familj från Hades, den hämndlystna guden från underjorden. Med inget kvar att förlora anmäler sig Perseus som frivillig att leda ett farligt uppdrag för att förgöra Hades innan han kan ta kraft från Zeus och släppa fram helvetet på jorden. Han leder ettmodigt gäng krigare mot en riskabel resa djupt in i den förbjudna världen. De slåss mot oheliga demoner och förskräckliga vildar, men Perseus kan bara vinna om han accepterar sin kraft som gud, utmanar sin bakgrund och skapar sitt eget öde.

Den hyllade regissören och visionären Wes Anderson är tillbaka. Denna gång med en stilren filmatisering av Roald Dahls (Kalle och Chokladfabriken ) älskade historia om den ädle, charmige och fantastiske räven som använder sin slughet för att överlista de tre elaka bröderna Boggis, Bunce och Bean.

I en mytisk värld befolkad av väldiga vikingar och vilda drakar lever tonårsvikingen Hiccup på ön Berk. Där det är en livsstil att slåss mot drakar. Snart är det dags för initiering, den stora chansen att visa sig värdig för hans stam och hans far. Men när han möter, och även blir vän med, en skadad drake vänds hans värld upp-och-ner.

Ernst och Cecilia lever ett lyckligt och välordnat familjeliv. En dag drabbas de av något som totalt vänder upp och ner på deras tillvaro. När allt är som mörkast träffar de främlingen Walter, som förändrar deras liv på ett fantastiskt sätt.

En ung anställd vid den amerikanska ambassaden i Paris slår sig ihop med en amerikansk spion i ett försök att förhindra en terroristattack i staden.